Jag minns år sedan, någon sa att jag borde ta det försiktigt när det gäller kärlek.

Jag gjorde det, och du var stark men det var inte jag.

Mitt val, mitt misstag.

Jag var slarvig, jag glömde, jag gjorde det.

Och nu när allt är gjort, det finns inget att säga.

Du har gått och så enkelt är det, du har vunnit.

Du kan gå vidare berätta för dom, berätta för dom allt jag vet nu.

Skrik det från taket, skriva det på himlen.

Allt vi hade är borta nu, men tala om för dom att jag var glad med dig.

Och mitt hjärta är brustet, alla mina ärr är öppna.

Berätta för dem vad vi hoppades, vi skulle bli en saga utan slut.

Är det hära ett kapitell i allt?

Omöjligt, omöjligt, Omöjligt, omöjligt.

Faller ur, kärleken är hård, faller för förräderi är värst.

Brustet förtroende och brustna hjärtan, jag vet, jag vet.

Tänk allt du behöver finns där, men att du ska bygga tro på kärleken igen är värst.

Tomma löften kommer jag att bära, jag vet, jag vet.

Och att veta när allt är borta, det finns inget att säga.

Och om du är klar med allt, så skäm inte ut dig igen, du skrämmer mej efter allt.

På egen hand kan du gå vidare, berätta för dem.